WEEPING WILLOWS

Liseberg, Göteborg 22/8-2007

Broken promised land sammanfattar kanske den här konserten. Jag har varit på många konserter i mitt liv men nog aldrig sett ett band som visat så lite glädje på scen. Jag tror säkert att de älskar att spela och deras musik kanske inte gör så att man drar på smilbanden hela tiden men lite glädje att spela borde de kanske visa. Trummisen ser mest uttråkad ut, gitarristerna likaså, basisten ser ut som om han inte vill vara där och Magnus Carlsson ser mest arg ut. Han förklarar senare för oss alla att han verkligen inte är arg även om det ser så ut. Detta låter som om jag vantrivdes på konserten igår men det gjorde jag verkligen inte. De går ut väldigt lugnt med de första låtarna och bland dessa finns deras hit Burden. Ett ungt par framför mig tog alla dessa lugna låtar som ett startskott för en kyssorgie och det är kanske där som Weeping Willows musik passar ypperlig….på ett dansgolv när sista dansen skall gå och man kysser varandra god natt. Touch Me och Stairs lyfter konserten eftersom de är lite mer fartiga låtar och de är riktigt bra låtar. Som extranummer kommer en av mina favoritlåtar Broken Promised Land och då ler jag stort…ett ganska fånigt leende tror jag. Magnus Carlsson bjuder lite på sig själv i några låtar och efter några låtar så ler han faktiskt men det är väl inte så att han pratar ner publiken helt precis. Men publiken verkar älska detta och det förstår jag för även om bandet inte röjer eller så så känns det ändå magiskt på något sätt och ljudmattan som gruppen lägger ut är imponerande och tros det ganska lugna soundet så får vi mycket ljud för pengarna. Synd att de inte körde någon mer låt men som bonus mitt i konserten får vi en fantastiskt bra Lou Reed-cover(Perfect Day) och den känns som om den vore skriven för att framföras av Weeping Willows.

Broken promised land maybe says it all about this concert. I have been on many concerts in my life but I have never seen a band which have showed us so little happiness on stage.  I surely think that they love to play and their music maybe not do so you smile all the time but some happiness can they show us. The drummer looks most bored, the guitarists also, the bassist looks like he´s not want to be here and Magnus Carlsson looks really angry. He explains later that he really don´t is so angry that he looks. It sounds like if I didn´t like this concert but I really did. They go out very calm and the first songs is really slow and among them their hit Burden is. A young couple near me take this as a start for a kissorgie and that´s maybe there this music is the right place….on a dancefloor when the last dance goes and you kiss each other goodnight. Touch me and Stairs lifts the concert because they´re a little faster songs and it´s really good songs. As one if the extrasongs comes Broken Promised Land and then I smile big….a really nerdy smile I think. Magnus Carlsson gives us a little of himself in some of the songs and after some songs he´s actually smile but it isn´t so that he talks the audience down. But the audience seems to love this and that I can understand because even if the  band not is wild on stage so feels this concert magic in some way and the soundcarpet the group gives us is impressing even if the sound is really calm and then we get a lot of sound for the money. It´s a shame that they don´t do any more songs but as a bonus in the middle of the concert we get a Lou Reed cover(Perfect Day) and it feels like if that songs is written to be performed by Weeping Willows.