Slobobans första spelning var den 4 oktober på Porthällaskolan i Partille och det var ju några år sedan. Alltså firar Slobobans 40 år i år…Hoppas att det kan bli något kul med det. Gruppen har varit en av mina favoritgrupper i punksverige under alla år och det som grämer mig mest är att de inte har gjort mer låtar än de gjort. Staffan är i alla fall mannen som tog sig tid att svara på frågorna. Januari 2017

När började Slobobans att spela ihop och vilka av ursprungsmedlemmarna finns kvar idag?

-Vår första spelning var den 4 oktober 1977 på  Porthälla skolan I Partille. Jag hade varit på språkresa i England på sommaren och sett ett par punkband och tyckte det var en rolig ide att starta ett band. Vi spelade bara covers(Pistols, Ramones, Damned, Stranglers, Vibrators, Ultravox), och det var inte förrän sommaren 1978 som vi förstod att vi  kunde skriva egna låtar. Tomas spelade bas, Anders trummor och jag och Per sjöng. 1979 hoppade gitarristen Björn och Möller  av och Gert, som var en av våra vänner och som alltid var med på spelningarna, kom in på gitarr.  Dessutom hittade vi en hårdrockstrummis som hette Björn. Så det är många orginalmedlemmar kvar. Den forna trummisen Möller spelar numera gitarr med oss.

Berätta lite om varje medlem idag, ålder, arbete och ni spelar i några andra band just nu?

-Vi är alla födda 1961, utom Per som är född 1958. Jag jobbar som videoredigerare, Tomas på posten, Per på brandförsvaret. Möller jobbar i hamnen och Gert som ljudtekniker åt bl.a Håkan Hellström. Den ende som är riktigt aktiv vad det gäller det musikaliska är Möller som är gitarrist och sångare i Black Ingvars. Jag tror även Björn spelar med några coverband.

Spelar ni mycket ute nuförtiden?

-Vi gör väldigt få spelningar. Vi spelade i Göteborg för ett år sedan. Det var den första spelningen på 11 år. Sedan spelade vi i Uddevalla för ett par veckor sedan. Eftersom det krävs många rep för att få det att låta bra, det tar mycket energi, så är vi noggranna med vilka spelningar vi tar. Det måste vara nått som vi tror kan bli bra. Som har bra ljud, ljus, scen och där vi tror att det skall komma folk.

Inga planer på nya låtar, ny skiva etc?

-Vi har två nya låtar, Tidens Sår och Samma Jävla Misstag Om Igen. Vi gjorde dem förra året för att se om vi fortfarande kunde skriva. Dom låter bra, men det är svårt att sätta dem i relation till det övriga materialet. Vi har inga planer i nuläget att spela in dem. Vi funderade på att göra en vinylsingel, men det visade sig bli så dyrt, att vi la ner den planen.

Vad är den stora skillnaden på att spela ute idag om ni jämför med i början när ni spelade?

-På ett sätt är det mer avslappnat nu. Vi har en trygghet i att vi repat och vet att vi gjort allt för att det skall vara bra. Vi vet att vi är tajta och att det låter bra. Vi känner också en säkerhet i bandet. Vi känner varandra väldigt väl. Å andra sidan, eftersom vi spelar så sällan, tänker man ibland på hur mycket som kan gå fel, eftersom vi numera bara har en chans. Det räcker med en i publiken som är stökig som kan förstöra en hel spelning. En fördel med att vi spelar så sällan är att vi alla är sjukt taggade. Det blir ingen slentrian.

Jag har för mig att i början av er karriär att du var på scen barfota, har jag för mig fel och om jag inte har det hur är det med det idag?

-Jag önskar verkligen att jag var barfota, det hade varit hyfsat coolt. Nä, jag uppträdde ofta i strumplästen, vilket inte var det coolaste precis. Numera har jag ett par prydliga skor.

Att ni är/var två bröder som frontade bandet , blev det eller blir det mycket interna kamper, trycker din storebror ner dig?

-Att ha sin storebror i bandet är få förunnat. Eftersom Per är 3 år äldre än oss andra var det ofta han som fick vara storebror för hela bandet. Han fick vara chaufför, medan vi satt där bak och drack frusen starköl. Han skötte om kontakten med arrangörer och fick vara den redige i intervjusituationer.  Det finns väl alltid en viss konkurrenssituation när man har sin bror i bandet. Jag vet inte hur han upplevt det, men jag kunde känna en viss glädje ibland om han sjöng fel, det kan jag inte förneka. Nu är vi farbröder allihop, så det har lagt sig. Man kan säga att jag är visionären och Per politrucken

Ligger det någon sanning bakom den där tavlan och namnet Slobobans Undergång som ni pratade om i Guldslipsen för ungefär hundra år sedan? Har ni någonsin ångrat namnet? Var det några andra namn på tapeten när ni skulle döpa bandet?

-Det är sanning. Något annat namn har aldrig varit aktuellt.

Ni har ju många beskrivits som ett punkband med hårdrocksinfluenser, hur ser du på det, har själv aldrig riktigt förstått det?

-Det vore kanske konstigt om det inte fanns hårdrocksinfluenser. Vi är alla uppväxta med Deep Purple, Led Zeppelin, Alice Cooper, AC/DC, Status Quo, Slade, Kiss.  Det finns förhoppningsvis en tyngd hos oss som kan relateras till hårdrock. Den som är ansvarig för det är Björn, som inte lyssnar till annat än hårdrock.  Annars finns det väldigt mycket i hårdrocken som vi saknar. Långa solon bland annat.

Vad betyder punk för dig idag och vad har den betytt för ditt liv i stort?

-Punk i stort betyder väl inte så mycket för mig idag. Det formade mitt liv som tonåring, jag fick en identitet, blev politiskt medveten och en massa nya vänner som jag fortfarande har kontakt med. Jag är stolt för att Sloboban har gjort ett avtryck i svensk musikhistoria.

Er publik känns ju ganska trogen, vad tror ni för sorts människor idag, kommer det några yngre om ni spelar?

-Det är väl alla möjliga. Sådana som var med då det begav sig, deras barn och sådana som upptäckt oss under tiden. Vi har blivit väldigt förvånade att det kommit så förhållandevis unga människor som dessutom kan sjunga med i våra texter.

Era texter är ju ofta politiska? Är det ett måste tycker du när man gör punkmusik att den ska vara politisk och handla om viktiga saker?

-Nä, jag tycker inte det är ett måste att ha politiska texter bara för man är ett punkband. Men man får gärna ha någon mening med texten. Och jag har väldigt svårt för svenska punkband som sjunger på engelska. Svenska band överhuvudtaget som sjunger på engelska tycker jag i allmänhet är helt ointressanta.

Bästa politiska bandet någonsin?

-Ebba Grön. Det finns väl inget annat band som har skapat så många politiskt engagerade som Ebba. Och som förmådde paketera budskapet på ett så attraktivt sätt. Undrar hur många de fick att totalvägra? Jag har heller aldrig sett ett svenskt band så fruktansvärt bra live som de var. Precis som Sex Pistols, så gjorde de allt rätt nått år eller två. Då de var i total samklang med tiden. Alltifrån låtar, till texter och artwork. Så otroligt snyggt och bra. Och allt gick på intuition känns det som. En perfekt intuition.

Finns det några bra punkband i dag som du gillar?

-Nej, jag lyssnar inte på punk. Jo, jag kan lyssna på sånt som gjordes före 1981 och tycka att mycket fortfarande låter väldigt bra. Men det är ofta bara den första skivan som håller. Stiff Little Fingers, Vibrators, The Boys, 999, Ruts, Damned. Jag tycker att Stranglers 3 första är fantastiska. Jag tycker London Calling är den bästa skiva som spelats in. Jag tycker Sex Pistols är världens bästa band.. Men dagens punk intresserar mig inte. Det måste den nya generationen få ta hand om.

De fem bästa skivorna just nu?

-Vet inte om jag kan räkna upp 5 nya skivor. Jag tycker Cage The Elephant, ett amerikanskt indieband, är helt grymma. Såg dem i Köpenhamn förra året och det var fantastiskt. Jag tycker om The Kills, och jag tycker om ett danskt band som heter Nephew.  Annars är jag nog som de flesta andra. Man orkar inte ta till sig ny musik och börjar mer och mer söka sig tillbaka till det man lyssnade på då man var mellan 15 och 20, då musiken verkligen betydde allt. Jag lyssnar gärna på allt mellan Led Zeppelin, T Rex, Queen och 10CC. Sedan finns det tre band som jag verkligen älskar, som jag hela tiden återkommer till och som jag gärna läser allt jag kan komma över om dem. Det är Slade, Alex Harvey Band och Sex Pistols. Dom är jag verkligen kär i!

Köper du fortfarande skivor eller är du så där ”tråkig” som många andra och lyssnar bara på Spotify?

-Jag köper nästan inga skivor till mig själv. Jag köper vinyl till mina söner i ett försök att bilda dem i 70-talet. Som New York Dolls, Television, T Rex, Roxy Music och Talking Heads. Bland annat. Annars är jag nog som många andra. Lyssnar på spellistor på spotify. Allt från Laleh till Weezer.

Vad anser du om det politiska klimatet i Sverige idag? Vad tror du om Trump, vad hände där egentligen?

- Jag tycker  att det svenska folket, och amerikanska också, för den delen,  har förverkat sin rätt till att rösta. De har förverkat sin rätt till att leva i en demokrati. När man läser på FB slås man av att de är så jävla korkade. Ett tag var jag inne på att alla som, under utbildning på Facebook, svarade att de gått Livets Hårda Skola, skulle förbjudas rösta. Till slut fastande jag för den radikala lösningen att inga män, bara kvinnor får ha rösträtt. Förmodligen skulle det bli bättre. Men det är verkligen för jävligt just nu, och det lär bli värre innan det blir bättre.

Om du fick välja fem band från och från förr, levande och döda att ha en konsert tillsammans med Slobobans vilka fem hade du valt?

-Ebba Grön, Cage The Elephant, Slade, Alex Harvey och Hunters & Collectors

På den tiden när ni kom fram i Partille, hur mottogs er musik på ett så pass litet ställe?

-I Partille var det antingen hårdrock eller symfonirock som gällde på 70-talet. Oss brydde sig Partille överhuvudtaget inte om. Likgiltighet är väl ett bra ord.

Vilken är den roligaste låten att spela tycker du? Vilken låt vill publiken helst höra?

-Jag tycker bäst om att spela Soluppgång och Lycka. Det är vår mest malande låt och jag är väldigt svag för band som förstått malandets genialitet. Som Nephew. Eller Hunters & Collectors. Jag vet faktiskt inte vilken låt publiken mest vill höra. Är glad och överraskad att de vill höra oss överhuvudtaget.

Ni gjorde ju en split LP med Rövarna med coverlåtar, hur kom det sig att ni gjorde den?

-Som jag minns det fick vi bidrag till att göra en splitskiva. Vårt mål var att göra en helt egen och för att inte bränna alla våra egna låtar valde vi att göra en coverskiva, med göteborgslåtar som vi tyckte om. Funkade väl sådär att dela skiva med ett annat band. Och eftersom vi aldrig fick göra en egen så kan man nu i efterhand tycka det var synd att vi inte spelade in egna låtar. Ett förfärligt omslag dessutom.

 Kan ni inte släppa ut en CD-box med allt ni släppt, finns det mycket outgivet som ni inte släppt ut?

-För det första så tror jag inte det finns ett intresse för en CD-box med Sloboban. För det andra har vi inte mycket outgivet i gömmorna som vi kan med att dela med resten av världen. Det mår nog bäst på sina kassettband. Sista fyndet vi gjorde var Skuggorna Kommer som vi spelade in till splitskivan, men som aldrig kom med och som sedan glömdes bort.

När blir nästa spelning för er, eller har ni inget planerat?

-Vi har ingen spelning planerad. Inga erbjudanden heller. Men får vi nått som vi tycker verkar lämpligt så är vi inte speciellt svårflörtade.

Jag anser nog att ni är ett av Sveriges bästa liveband, vad tycker ni själva? Vad är er styrka live?

-Vår styrka live är att vi numera alltid är bra förberedda. Vi har repat så pass mycket att det är tajt och tungt. Sedan tror jag att det syns på oss att vi tycker det är roligt. Och att det finns en slags positivism runt oss. Och vi har både mig och Per som har tid att ge publiken all den uppmärksamhet som den förtjänar.

Framtidsplaner för bandet?

-Vi har inga planer. Dyker det upp nått som känns rätt så spelar vi. Det kan ske nästa år eller om 10. Det hade varit roligt att repa in lite nytt material. Inte för att jag tror folk vill ha det, men för vår egen skull. Men det har alltid varit en väldigt lång process för oss, så den tiden finns inte riktigt. Det Attentat, och Kai Martin har gjort, spelat in nya skivor och börjat fungera som band är fantastiskt av dem. Men jag tror inte vi har kraft eller tid för det. Men det är alltid vansinnigt roligt att träffas igen. Och att träffa publiken igen.