Råttorna

Skärhamn 190511

Råttorna är tillbaka!

Snacket hade gått ett tag: Råttorna skulle återförenas. Senaste försöket gjordes 2010, men ledde inte till någon fortsättning.

Comebacken denna gång gjordes lite i smyg på en privat fest utanför Skärhamn. Detta föregicks av 2,5 repetitioner. Det halva repet avbröts efter en stund när Fou, Martin och Pålle inte riktigt hittade inspirationen…Lokalen var sprängfylld, närmare 100 personer. Spelglädjen syntes redan under första låten ”15 Minuter Kvar”. Publiken var entusiastisk och lyfte bandet. Sedan följde två klassiker, Serenad i C-Dur och Rainbow Warrior, i rask takt.

Bandet såg nästan lite förvånade ut över responsen. Pålle spelade som i fornstora dagar, yvigt och med stor inlevelse. Fou’s röst och gitarrspel var intakt. Även Martin lirade inspirerat, basgångarna satt där dom skulle! Allt kändes som 1984 när jag senast såg bandet. Kvällen till ära hade bandet skrivit två nya låtar. Båda var snabba tvåtaktare. Lite åt 1982, snarare än 1977. Låtarna gav hopp för framtiden. Riktigt bra helt enkelt.

Som avslutningslåt kördes såklart stora hiten Blommor & Bin, för kvällen med den något oblyga titeln Knulla. Det blev såklart allsång. Publiken lyckades också få in bandet för några extranummer. Det blev de för bandet något ovanliga coverlåtarna Staten & Kapitalet och Hey Hey My My. Detta var en mycket energifylld återkomst som verkar räcka till en fortsättning.

Enligt Fou så finns både spelningar och en ny platta i framtidsplanerna. Även fiolkungen Pentti ryktas vara aktuell för comeback i bandet.

All text och foto: Roine Lundström

Råttorna are back!

The talking about it had been for a while: Råttorna would be reunited. The last attempt was made in 2010, but did not lead to any continuation.

The comeback this time was made a little in the sly at a private party outside Skärhamn. This was preceded by 2.5 repetitions. The half repetition was interrupted after a while when Fou, Martin and Pålle didn't really find the inspiration…The room was bursting of people, almost 100 people. The joy to play already appeared during the first song "15 Minuter kvar". The audience was enthusiastic and lifted the band. Then followed two classics, Serenad i C-Dur and Rainbow Warrior, at a rapid pace.

The band looked a little surprised at the response. Pålle played like in great days, hefty and with great empathy. Fou's voice and guitar play was intact. Also Martin was inspired, the basslines were where they would! Everything felt like 1984 when I last saw the band. The evening of honor, the band had written two new songs. Both were fast two songs. Little like 1982, rather than 1977. The songs gave hope for the future. Really good simply.

As the closing song, of course, the big hit Blommor & Bin was done, for the evening with the somewhat oblivious title Knulla(Fuck). Of course it was singalong from the audience. The audience also managed to get the band in for some extra numbers. It became for the band's somewhat unusual cover songs like Staten & Kapitalet and Hey Hey My My. This was a very energetic return that seems to be enough for a continuation.

According to Fou, there are both gigs and a new album in the future plans. Even the violinking Pentti is rumored to be up for a comeback in the band.