Hej Peter. Jag heter Micke Larsson och är bandets sångare, och jag ska besvara frågorna. Så skriver Micke som sjunger i E.A.T.E.R.  denna intervjun gjordes i maj 2020

Jag intervjuade er senast 2011, vad har hänt sedan sist? Många medlemsbyten?

-Det har hänt rätt mycket sedan 2011. Vi lade faktiskt ner bandet i dess dåvarande form 2015. Bandet består idag av Mikael ”Gröten” Karlsson och jag själv, samt de nya medlemmarna Ludvig Kramenius på trummor och Kalle Wejrum-Fielding på bas. 

Jag tycker att nya skivan är en fantastisk sak och ljudet får mig att tänka på tidig kängpunk och det ska ni ha all cred för…vad är ni mest nöjda med själva med på nya skivan?

-Tack! Kul att du gillar skivan. Jag är nog mest nöjd med själva låtmaterialet. Det är inte så att jag är missnöjd med något annat. Jag har varit med och producerat skivan och som de flesta musiker så lyssnar jag förstås väldigt kritiskt på mina egna inspelningar och mixar, och jag kan bara konstatera att man aldrig blir helt nöjd. Men låtarna är de absolut bästa jag varit med och gjort med E.A.T.E.R. Några av dem är kanske bland de bästa jag varit med och skrivit överhuvudtaget. 

Hur är det att spela den här typen av punk/hardcore i Sverige idag?

-Det är och har alltid varit förhållandevis lätt att få spelningar när man spelar hardcore eller punk, för det finns en DIY-kultur med folk som fixar spelningar. 

Vilken typ av publik drar ni live, är det bara gamla fans eller finns det nya förmågor i publiken?

-Det är nog ganska blandat åldersmässigt numera. På åttiotalet var det i princip bara unga på spelningarna, men nu är som sagt medelåldern i publiken högre. Jag tror att medelåldern på alla typer av rockarrangemang är ganska hög idag.

Smeknamnet Gröten var kommer det ifrån?

-Jag vet faktiskt inte. Han har kallats så så länge jag har känt honom, och jag har aldrig fått någon riktig klarhet i varför.

Vad föredrar ni att kallas E.A.T.E.R. eller Ernst and the Edsholm rebels?

-Bandet heter Ernst And The Edsholm Rebels. E.A.T.E.R. är förkortningen av namnet.

Hette ni Eater från början och tog punkterna emellan för att skilja er från engelska Eater eller hur var det när namnet kom till?

-Nej, som jag sa så är E.A.T.E.R. förkortningen, och den kom väl till för att namnet är såpass långt. 

Berätta lite om följande skivor och vad du tycker om den idag..

-Första skivan du köpte eller fick?

Walt Disney’s Djungelboken på vinyl tror jag faktiskt att det var. 

-Albumet som förändrade ditt liv?

Det finns en del skivor som jag lyssnat mycket på i vissa perioder och som har varit betydelsefulla för mig, men jag vet inte om det finns någon speciell som jag tycker står ut från de andra. 

-Senaste albumet du köpte?

Jag vet inte, för det var ganska länge sedan jag köpte en skiva. Jag brukar alltid bara streama musik.

-Albumet du skäms för? 

Jag har inget sådant. 

-Albumet som gör att E.A.T.E.R. låter som ni gör?

Det är omöjligt att svara på eftersom bandmedlemmarna lyssnar på och influeras av en mängd olika artister. 

-Albumet som alltid måste finnas med i turnébussen?

A Momentary Relapse for No Reason av Ernst And The Edholm Rebels måste finnas i alla bands turnébussar.

-Albumet som du skulle ha viljat ha varit med och spelat på?

Det är alltid kul och spännande att spela in skivor. Särskilt kul är det om man tar sig tid och experimenterar, så någon av Phil Spectors produktioner från 60-talet hade nog varit spännande att ha varit med på.

Finns det några andra bra band i Sverige idag som ni tycker är värda att nämnas?

-Det finns oerhört många bra band och musiker i Sverige. Sverige är väl förmodligen det bandtätaste landet i hela världen, och kvalitén är genomgående väldigt hög.

Ni ger ut era skivor själva , varför? Är det inget skivbolag som nappar?

-Det är så vi jobbar. Mycket av vår musik har släppts som samlingar och återutgivningar av olika bolag både i Sverige och utomlands, men när det gäller våra egna officiella släpp så föredrar vi att göra så mycket som möjligt själva. Det finns en rad olika skäl till det. Framför allt är det för att det är så vi alltid har gjort. Vi har våra rötter i DIY-scenen och när vi började släppa musik på åttiotalet så var det aldrig frågan om annat än att vi skulle göra det själva, och det är på den vägen vi har fortsatt. Dessutom är det alltid väldigt lärorikt och utvecklande att göra allt jobbet själva. 

Vad är det dyraste ni har hört att er Doomsday Troops har sålts för?

-Jag är ingen skivsamlare så det håller jag inte reda på.

Vad betyder punk för er idagom ni jämför med när ni började?

-När jag började spela med E.A.T.E.R. som tonåring så var punk en livsstil för mig. Jag är ingen särskilt nostalgisk person, och kan väl med säkerhet hävda att punk som livstil är inget som intresserar mig det minsta idag. Jag spelar i E.A.T.E.R. för att jag älskar musik. Särskilt då att skriva och spela egen musik, och detta alldeles oavsett vilken typ av musik det gäller.

Vad är bättre nuförtiden när ni spelar ute och vad är den stora skillnaden mot i början av er karriär?

-Det är i princip alltid bättre ljud och bättre utrustning nuförtiden än vad det var förr.

Berätta något riktigt tokigt som hänt under era år tillsammans? 

-Vi tappade bort en hel turnébuss i Belgien 1986. Vi hittade den dock till slut. Vi glömde en bandmedlem på en bensinstation utanför Detroit 2011 och upptäckte inte att han var borta förrän han hade lyckats låna en telefon och ringt upp chauffören/turnémanagern. Då hade vi kört i en timme. 

Är det något fans till er som gjort något riktigt hängivet, typ tatuerat in någon logo eller något sådant?

-Precis det, en E.A.T.E.R.-tatuering alltså, såg jag nyligen på en bild på Facebook att någon hade gjort. 

Ni gör aldrig några låtar på svenska nuförtiden? Varför inte? 

-Vi har inte skrivit texter på svenska sedan jag kom med i bandet 1983, och det beror nog mycket på just mig. Jag föredrar att skriva texter och sjunga på engelska. För mig är det, av någon anledning som jag inte analyserat, lättare, och det blir bättre. 

Vad influerar er till era texter?

-Jag influeras av livet och världen i största allmänhet när jag skriver texter. Saker som jag känner att jag vill uttrycka. 

Hur tycker ni det är att bo i Sverige idag med politiken, corona , musiklivet etc? 

-Det är på många sätt en intressant tid. Den pågående pandemin har tvingat samhället att tänka om och omvärdera en massa saker som tidigare tagits för givna. Musiklivet verkar att väldigt snabbt ha anpassat sig till den uppkomna situationen. Man ser t.ex. att det är väldigt många streamade spelningar i sociala medier, eftersom möjligheten för artister att spela live i princip helt har upphört.

Har ni spelat mycket utomlands genom åren, isåfall, var har varit bäst?

-I mitten av åttiotalet spelade vi Tyskland, Danmark och Belgien. Det var ganska kaotiska resor med väldigt mycket festande. I nutid har vi gjort två längre turnéer. 2011 turnerade vi i USA och 2013 turnerade vi i Japan. Japan är i mitt tycke det överlägset bästa landet att turnera i av de ställen som jag har varit på. 

Titeln på albumet är ju “A momentary relapse for no reason” vad var tanken bakom namnet? 

-Titeln är en travesti på titeln på Pink Floyd-albumet från 1987. Tanken är mest att vi ville ha en lite skruvad och ovanlig titeln på skivan. 

Är det viktigt för er att släppa ut fysiska skivor, varför eller varför inte?

-Det finns för mig inget självändamål med att släppa fysiska skivor. Men det finns en del fördelar med att göra en fysisk utgåva av ett släpp. Recensenter vill gärna ha fysiska skivor, så om man vill ha skivan recenserad så måste man ha fysiska skivor till dem. Om man ska turnera eller är ute och spelar ofta så är fysiska skivor som man säljer på spelningarna en bra extra inkomstkälla för bandet. 

Vilka band jämförs ni med i när ni får recensioner? Vilket är det mest udda som ni har jämförts med och inte förstår alls? 

-Nu senaste blev vi jämförda med Biohazard och Madball i en recension. Jag har överhuvdtaget svårt för jämförelser när det gäller musik. För mig är mångfalden och olikheterna mellan olika artister intressantare än likheterna, men jag förstår å andra sidan att recensenter gärna tar till jämförelser när de ska måla upp en bild av hur en skiva eller en artist låter. 

Vilka tre ord beskriver er musik?

-Jag överlämnar beskrivandet åt recensenter och andra. Jag tycker att vår musik talar för sig själv.

Blir det mycket intervjuer nuförtiden? Tråkigt eller kul?

-Detta är faktiskt den första sedan den nya skivan släpptes. Jag tycker det är rätt kul att bli intervjuad.

Konstigaste frågan ni någonsin fått?

-Den här frågan.

Framtisdplaner för bandet? 

-Vi vill följa upp det nya släppet med ytterligare ett släpp inom en ganska snar framtid. Det finns lite låtidéer som vi skulle vilja testa att spela in. 

För dig själv?

-Jag kommer att fortsätta att skriva, spela in och släppa musik. Dels med de band som jag spelar med, och dels solo. 

Dagens visdomsord?

-Jag kommer tyvärr inte på något vist att säga. Jag överlåter till dina läsare att själva försöka formulera sina ledord i livet. 

Något att tillägga?

-Tack för intervjun Peter.