Big Fish kom I början av 90-talet och körde över oss med sin medeltidslikannde punksynthrock eller vad man ska kalla den. Nu är de tillbaka och det var 27 år sedan sist. Men de berör mig lika mycket nu som då. Juli-2022

Det var ett tag sedan ni hördes och syndes, vad har hänt sedan sist…uppehåll:…spelat hela tiden…många medlemsbyten?

-Vi har alla hållit igång under tiden, Tomas och Andreas och jag har spelat i flera olika andra band ända fram till nu, och Arvid har också gjort musik på sitt håll. Vi är samma sättning nu som vi var 1990 när vi spelade in vår första skiva!

Vad är skillnaden tycker du att spela idag om du jämför med tjugo år tillbaka i tiden?

-Det känns nog lite mer fokuserat och typ professionellt, i brist på andra ord. Innan spelningen på Hultsfred -94, till exempel, drack vi ett sexpack Åbro och en flaska aurora innan var. Det slipper man nu!

Hur gamla har ni hunnit med att bli nu då? Inga tankar på att pensionera er från rockmusiken (jag hade det i 45 år åldern men det har gått över)?

-Vi är snart 50 allihop! Och vi är i toppform! Vår musik känns som ett väldigt levande och viktigt uttryck för oss här och nu.

Vad betyder punk för er idag och vad betydde den för er i början av er karriär?

-Precis i början var det mest synth för min del men jag identifierade mig tidigt som punkare, kanske runt 14-årsåldern. Utöver alla Ebba-, Clash- och Pistolslåtar på alternativkvällarna på ungdomsgårdarna var det främst Bad Religion som fick mig att på allvar gilla det uttrycket när ”Suffer” kom ut 1988. Det var också i och med punken som vi bestämde oss att börja sjunga på svenska, eftersom en sådån musikstil behöver ett väldigt direkt tilltal till publiken.

SD fick 18,5 % av rösterna, kommentar på det? Kommentar till läget i politiken i Sverige överhuvudtaget? Lätt rörigt?

-Alltså parlamentarismen kan ju bli exakt såhär rörig och tenderar också att bli det på många håll när det börjar handla om frågor som egentligen står utanför politiken, som religion eller livsstil. Kolla på USA, dom har ett liknande kaos. Eftersom stora delar av den finansiella eliten i världen förlitar sig på mer konservativa system för att överleva men den större mängden röstare har en ekonomi som är på den lägre delen av skalan av så är det lätt att hitta sponsorer för teorier som försöker ena låginkomsttagare mot mer konstruerade problem än de faktiska ekonomiska orättvisorna.

Jag gillar verkligen texten på När idag blir igår, var det problem med nazister på era spelningar,? Fick de för sig att ni var ett naziband eller vad?

-Alltså vi spelade ju ofta på antirasistiska evenemang, så då drogs dom dit för att slåss. Men även tidigt när vi var ett mer renodlat synthband fanns det en del fascistflörtare i det crowdet, vi var tvungna att göra klart vid några tillfällen var vi stod. Sen fanns det även under en period skinheads och nazipunkare som faktiskt gillade vår musik men ”bortsåg” från texterna, väldigt problematiskt. Över huvud taget var det ganska ofta som grupperna konfronterades på ungdomsevenemang, många gånger hade nazigängen suttit och supit nånstans och ville ut och bråka, det var ju deras sätt att umgås.

Tycker ni det är viktigt att göra låtar där det handlar om viktiga saker? Eller kan ni göra låtar om banala saker?

-Vi gör ju låtar om kärlek, fylla, universum, stress, sorg. Allt är på sätt och vis banala saker, det handlar om att försöka skildra det på ett giltigt sätt så ens upplevelse blir tillgänglig för flera.

Spelar ni några covers när ni spelar live?

-Inte nuförtiden. Men förut har vi kört låtar av både Blue for Two, Beatles, November, Depeche Mode, Cornelis, Cassandra Complex och Einstürzende Neubauten med flera.

Vilka typer av band spelar ni ihop med på spelningar? Är det bara likasinnade band och vad är det konstigaste ni har delat scen med?

-Jag vet inte om vi har några likasinnade band i Sverige riktigt… Vi brukar ofta hamna ensamma på konserterna på senare tid. En gång i Prag spelade det en kille före oss som hade gasmask och sjöng genom en dammsugarslang som satt fast i röven. Det var jävligt alternativt.

Några nya bra band i Sverige ni kan upplysa mig om?

-Älskar Daniela Rathana!

Progress Productions, berätta om det?

-Ett stadigt och bra synthbolag i Göteborg som älskar det nya materialet och har backat oss till max!

Vad föredrar ni mest CD, kassett, vinyl eller digitalt?

-Jag älskar vinylskivor!

Många tycker ju inte att man har släppt något på riktigt om det bara finns digitalt, vad tycker ni?

-Det beror på antalet lyssnare faktiskt. Är det smala grejer som kanske lockar något hundratal så är det mer på riktigt om man ger ut det på kassett eller vinyl jämfört med en sorglig Soundcloud-fil utan snurr.

Berätta lite om följande låtar och hur texterna kom till…..

Döden vid Järva Krog: För att fatta mig kort så behövde jag hitta ett starkt och specifikt minne, en avgörande händelse i mitt liv att kunna skildra. Jag hade inte skrivit texter på årtionden och behövde komma igång. Låten handlar om när jag körde från Stockholm mot Uppsala för att titta till min pappa, som plötsligt blivit dålig, och vid trafikplatsen Järva krog i Solna fick ett telefonsamtal från min faster om att han redan var död.

Bösebrucke: Igen tillbaka till min pappa, han föddes öster om Berlin mitt under andra världskriget, och flydde därifrån med sin mamma och syster som liten. Hade han blivit kvar hade han hamnat i DDR, och jag leker ibland med tanken på om jag växt upp där istället, då hade jag varit 16 år när muren föll och detta skulle kunna vara min berättelse. Jag gillar att studera specifika omvälvande händelser och föreställa mig den enskilda människans perspektiv på det hela. Jag har tillbringat mycket tid i Berlin, både före och efter muren, och tycker mig ha en lite mer mångfasetterad syn på händelsen än vad som brukar återges i svenska medier. Den här låten handlar ju även om den lydighet inför rådande system som människan tenderar utveckla både här och där, och som man sällan blir belönad för i slutändan.

Färdvisa från Röda Linjen: Jag bor i Vårberg utanför Stockholm, ett så kallat ”utsatt område”, och trivs jättebra där. Det blir så tydligt på nära håll, hur dom tragiska uppgörelserna mellan kriminella hatas och begråts av alla drabbade men upprätthålls av ett starkt ekonomiskt kretslopp som sträcker sig långt in i villaförorterna på motsatta sidan av tunnelbanans röda linje, alltså Danderyd, Lidingö och Djursholm. Jag försökte skriva en låt om all mänsklig aktivitet som pågår samtidigt längs detta logistiska tvärsnitt av stan, och hur människor samverkar.

Hur skulle ni beskriva er musik med tre ord?

-Tyngd, melankoli, precision.

Spelar ni mycket ute nu, i utlandet har det blivit mycket där?

-Nä vi spelar inte mycket alls. En av våra medlemmar Arvid Eriksson bor ju på motsatta sidan jordklotet.

När ni göt låtar, är det en av er som gör låten och kommer till repet eller hur funkar det när ni gör låtar?

-Ofta kommer någon av oss med en relativt tydlig idé, sen försöker vi få arret och liret att sitta tillsammans.

Senaste skivan du/ni köpte?

-Per Svensson-Gothenburg Sounds

Hur är er relation till punken?

-Lite kluven kan man säga. Som kreativ impuls är punken helt ofrånkomlig, ingen av den musik som fick oss att starta band hade funnits utan punken och främst dess motreaktion som brukar kallas postpunk eller new wave. Punkare är i regel reko människor. Sen kan punken bli ganska dogmatisk nu för tiden, och väldigt mycket låter likadant.

Berätta om den värsta spelningen ni någonsin har haft med Big Fish och den bästa? Vad gör en spelning bra?

-Vi gjorde en del småtrista spelningar när vi började turnera på heltid, runt 93-94, konstiga bokningar typ kl 14 på stadsfester i Gävle och fredagkväll på nåt kavaj och slipsställe på Avenyn. Men sen bestämde vi oss för att alltid gå all in, särskilt om responsen är svag. Det gjorde att vi inte har upplevt så många dåliga spelningar sen dess. Bästa är svårt att säga men Pustervik i lördags var skitfin, definitivt däruppe bland topp 10 någonsin.

Hur ser den medelmåttige Big Fish-diggaren ut?

-Det finns lite olika kategorier tycker jag mig se. Hippies och grönavågare, känsliga bikers, extremhårdrockare, gamla synthare. Lite andra yngre helt normala människor. Ett par finländska snubbar i 30-årsåldern brukar alltid ta sig över Östersjön och dyka upp när vi spelar. Dom ser ut som vanliga IT-killar men går loss värre än någon. Sen kan jag avslöja att kända artister inom både hiphop och black metal finns bland våra fans, Det är blandat helt enkelt.

Läser ni recensioner på era skivor? Vilken är den konstigaste ni någonsin fått?

-Ja det är rätt kul med recensioner. Jag minns inte så mycket dock, det var någon gång vi blev sågade i Slitz, som var nån sorts halvporrig livsstilstidning för män på 90-talet, dom hatade på hela vår stil, våra texter och våra fans. jag ville inte bry mig men tog åt mig ändå minns jag.

Har ni några favoritzines etc som ni ofta kommer tillbaka till?

-Nä inte direkt, men älskar att det finns zines. Jag höll själv på med zines i typ lågstadiet, det var så jag lärde mig rita och typ designa. Jag var nyss i New York och hittade en fanzine-butik med fantastiska zines från hela världen till låga priser. Köpte med mig en bunt.

Om nu inte någon av statsministerkandidaterna kan få ihop en regering och någon av er blir tillfrågad att ta chansen att bilda regering. Vad skulle du göra då?

-Jag skulle använda socialdemokraternas enorma infrastruktur och bygga ett solidariskt välfärdssamhälle som alla på riktigt har förtroende för. Det borde inte vara omöjligt, vi har mycket att vara stolta över i detta land trots allt.

Fem favoritskivor, fem favoritkonserter och de fem viktigaste sakerna i livet?

För Big Fish del är dessa fem superviktiga:

Haus der Lüge med Einstürzende Neubauten

Songs from a pale and bitter moon med Blue for Two

L’eau Rouge med The Young Gods

Suffer med Bad Religion

Some Great Reward med Depeche Mode.

Tomas och jag var och såg Neubauten på Fryshuset i september 1989, det var helt avgörande. Sen är det den där viktiga konserten jag såg tillsammans med min pappa i Berlin 1988, med industrijazzbandet Vladimir Estragon. Det gav mig en ritning på hur vårt band skulle låta sen när jag kom hem. Jag har kvar affischen på väggen. Jag plankade även in på en Blue for Two-konsert i Bollnäs 1988 som 15-åring, och lyckades till och med ta mig in i logen och träffa Freddie Wadling och Henryk Lipp. Tur man var orädd haha.

Framtidsplaner för bandet?

-Mycket svårt att säga, responsen på nya skivan har varit så bra så det verkar ju iallafall inte som ett totalt misstag att vi gjorde den. Men just nu är vi i ett tillstånd av belåtenhet över vad vi lyckats åstadkomma snarare än framtidsplaner.

För dig själv?

-Det är mäktigt och omtumlande att stå på scen och sjunga igen, men det väcker också gamla saker i mig som inte är helt okomplicerade. Om jag får önska själv så skulle jag nog vilja kunna lugna ner mig lite och vara nöjd med det. Men man är ju som man är, även om en del går att jobba med.

Nåt att tillägga?

-Nä detta var utförligt tycker jag. Tack och hej!