|
Alexandersson & Paulsson - Jaemmerdahls visorkester
|
|||||
|
SÖREN ALEXANDERSSON med förflutet i Tatuerade Snutkukar, Libresse och Not enough hate har en visorkester tillsammans med PAULSSON från Råttorna och Alice Under och han är även som jag GAISare och brukar vara på matcherna, här snackar vi om de viktigaste sakerna i livet GAIS, musik och familjen. Frågorna skickades dagen efter en hemskt match Häcken-GAIS där Häcken lyckades kvittera i slutminuten(övertid) men efter denna match har det hänt igen och läs den röda texten nedan så förstår ni.
-Det kändes ju jävligt knäckande att stå och bita på naglarna från 42:a minuten till fulltid och känna att ”Ja, det KAN gå, det KAN gå…” och sedan skickar Röva in ett kvitteringsmål när klockan står på 90:15. Visserligen var det väl inte oväntat efter pressen som var i sista halvlek men det kändes ju mer som en förlust än som ett poäng. Har väl hämtat mig hjälpligt så här två dar efteråt dock. Och på lördag vänder det mot Öster vet du, om bara Göteborgsvarvet inte springer i vägen så vi tar oss dit… (OBS!!! Ovanstående skrevs innan den förnedrande katastrofen på Ullevi 2004-05-15 som nu skrivs in i rullorna som ”Den svarta Lördagen”. Lovade heligt mig själv att ALDRIG mer gå på fotboll, men måste erkänna att jag redan idag börjat fundera på om man inte ska ta sig till Falkenberg på Torsdag. För nu KAN det inte fortsätta så här)
Hur kombinerar du ditt intresse för fotboll och musik? -Främst genom att klämma i som fasen i de gamla dängorna på Östra Ståplats. Det händer väl också att man sjunger med med berusat allvar till plattan med Sten-Åke Cederhök när han sjunger om Kålle Pudas som ”älskade sitt GAIS” och var ”lång och trygg och lagom snygg och rödlätt i sitt fejs”. Eller kanske syftar du lite i lönn på att det skulle skrivas lite grönsvarta visor till den framtida plattan? I så fall ska jag försöka kombinera bättre i fortsättningen…
Du sjöng ju i Tatuerade Snutkukar förut, vad är skillnaden att sjunga i ett punkband kontra den här typen av vissång? -Alltså om man ser det rent sångmässigt så är den stora skillnaden att det inte går åt så ini helvete många Fishermans Friend när man repar. Under Ta.S.K.-tiden hände det ju dessutom att man pajade något. När vi var förband till Disorder lyckades jag ju med konststycket att skrika på mig ett grövre pungbråck, men inga av våra visspelningar har hittills lett till ambulansfärd. Nuförtiden slipper man ju också feta gängslagsmål med Uddevallaraggare och så där och det får man väl se som ett lyft.
Hur kom du/ni på tanken att börja med detta? -Steget har inte varit så långt som man kan tro. Jag fick ju höra en hel del visor och annat när jag var liten. Det var väl främst farsan som spelade Dan Berglund och Stefan Demert och så vidare. Fick dessutom ”avnjuta” (nåja) en del Ruben Nilsson i gubbens tappning när vi åkte bil i barndomen så influenserna fanns där. Jag har alltid plinkat lite akustiskt vid sidan av och fick min banjo redan när jag spelade med resterna av gamla Tatuerade Snutkukar under namnet ”Livsfarlig ledning”. Eftersom vi skrev alla texter på svenska var det väl bara att dra ner lite på tempo, använda lite andra ackord och byta sättning så blev det liksom visa. Jag spelade faktiskt ensam med akustisk gitarr på ett par hardcore-gigs bl.a. i Eskilstuna. Idéen slog mig just att man kanske skulle höra om Ägget vill vara med på att ge ut Tatuerade-låtarna i vistappning. ”Hemvärnet gör dig till nazist” med banjo och dragspel borde ju bli en sjujävla braksuccé!
Är det dagens punk? Beror det på att de gamla punkarna börjar bli trötta och bara orkar med att spela på detta vis eller vad? -Jag vet inte om det är ”dagens punk” direkt. Men visst verkar det som att det finns ett överskott av gamla punkare i visgenren. Jag tror inte att de gamla punkarna blivit för trötta, men min giktbrutna och reumatiska gammelmanskropp säger tvärtom.
Vad tror du det beror på att många gamla punkare håller på med detta och att de låter så mycket bättre än när en gammal hårdrockare skall göra samma sak? -Jag tror att gamla punkare kan bli lomhörda, trötta, föräldrar och byta musiksmak men att punkens kreativitet inte försvinner så lätt. Vi liksom måste hålla på med att fixa och dona och skriva låtar och arrangera konserter. Dessutom påminner visscenen mycket om punkscenen i och med att man gör mycket själv och hjälps åt att fixa spelningar, spela in och sälja skivor etc. Anledningen till att det inte blir lika bra med gamla hårdrockare beror på att visor ÄR punk! Man skriver om det som gör en heligt förbannad eller glad. Punken drivs av att vilja berätta något om det som är viktigt för en och berättandet är helt centralt i visan. Visor är oftast uppbyggda på precis samma 3 ackord som punksluskar använt sedan -77. Kanske är punk bara brötigare visor? Woody Guthrie reste runt i 30-talets USA och uppviglade och var förbannad med en sleten aukustisk gitarr som hade en dekal där det stod ”This machine kills fascists!”. Det är fruktansvärt mycket mer punk än vad jag någonsin varit.
Berätta lite om varje medlem i Jaemmerdahls Orkester? Band före, familj, ålder och något hemskt om varje medlem? -Sammansättningen i Jaemmerdahls Visorkester varierar lite från gång till gång men i princip brukar det vara: Sören Alexandersson – Tidigare sångare i Tatuerade Snutkukar, har även varit med i bl.a. Libresse och Not enough hate. 36 år och innehavare av en familj som består av en son, två föräldrar, en och en halv syster, en halv bror samt en uppsjö av goda och nära kompisar, vapendragare, dryckesbröder och andra vinddrivna existenser. Claes Paulsson – På 80-talet trummis i det legendariska Boråsbandet Råttorna, därefter ledstjärna i Alice Under. Spelar även sina låtar med Terrorteatern. Bor med sambo och dotter. Befinner sig i en obestämbar tidig medelålder. Johan Sörmark – Världsmedborgare med förflutet i Qatar och Curaso. Bandets lillpilt och munspelare. Brukar pga sin ringa ålder få springa ärenden åt de gamla. Sambo och Altboanställd. Stefan Wolf – Spelar nästan alla i västvärlden kända musikinstrument. Ävenledes med i Terrorteatern, White negroes och ett antal kortare och längre musikaliska projekt. Eftertraktad ungkarl. Jämnårig med Paulsson. Mikael Grebelius – Dragspelare, agitator, omstörtare, facklig ombudsman utan portfölj och kontor. President i Den fria republiken Haga, numer i exil på Hisingen där han bor i ett litet bosnisk-finskt dragspels- och kattkollektiv. Uppnått 50 års ålder. Mats Johnsson – Speleman med oefterhärmad stråkföring. Näcken med kläder. Kattinnehavare. Kyrkogårdskollega med Paulsson. Jag väntar med att avslöja hemskheterna tills vi blivit kända, snorrika, splittrats och jag ger ut boken ”Jaemmerdahls Visorkester – The shocking truth! (en överlevande berättar)”.
Var står du i mp3 debatten? Har det hjälpt er emd mp3 någonting? -För oss oetablerade är Internet och MP3 helt överlägset för att nå ut till folk oavsett vilken musik vi spelar. Vi lade ut hela första plattan (”Cirkus & Sorger”) på nätet och man springer på förvånansvärt många som hört den. En del köper den i efterhand, andra inte. Helt ärligt så vill jag hellre att 1000 pers hör den gratis än att 20 köper den och 980 aldrig hört den. MP3-låtarna har helt klart hjälpt oss att få spelningar genom åren.
Vad har ni gett ut? -CD:n ”Cirkus & Sorger” gav vi ut för några år sedan, när jag och Pålle var en duo. Den spelades in under en hektisk vecka på Autogena i Christiania. Den är hembränd och vi kan fortfarande kopiera fler om någon är intresserad. Tyvärr har dock det fina omslaget tagit slut, så jag får väl rita nåt… CD:n ”Garage” kom förra året och är inspelad i våran replokal i Kortedala. Förutom jag och Pålle är Johan och Wolfen med och spelar. Sen har vi ett par outgivna livekonserter ifall någon skulle vara intresserad. Skivorna är hembrända och egenutgivna.
Inget bolag som har varit intresserat? -Vi har inte jobbat oss så där stenhårt på att få nåt bolag att nappa. Vi har skickat några plattor till Birdnest och några till utan att få svar. Hade det varit så att vi blivit kontaktade av någon så hade det varit kul men det känns inte särskilt viktigt. Jag tror att hembränning och mp3 osv. på sikt kommer att göra skivbolagen onödiga och det ligger ju en frihet i att vara oberoende. Fast det är klart att det hade varit kul om någon annan hade lagt ut stålarna för CD-skivor, omslag osv. och sett till att skivorna fanns i skivbutikerna.
Jag förstår att ni lägger mer mycket tid och möda på texter, Trött och 30 , är det så det känns? -Ja, visst fan är det sorgligt? Fast det varierar ju förstås. Ibland är det skitkul att vara vuxen ”på riktigt” och ibland spyr men på hela skiten och tycker att det bara är att ”gå upp, gå till jobbet, jobba, jobba, äta lunch”. Men drabbas man ungdomsnostalgi så kan man ju skriva lite klagovisor som just ”Trött & 30”. Har också skrivit en punknostalgisk countryvals från Bohuslän som heter ”Asfaltsindianer” och som vi glömde(!) att spela in till ”Garage”. Fast en fördel är ju att man numera är etablerad skattebetalare och får vara sur och grinig och demonstrera och gnälla på saker i samhället utan att folk säger till en att man nog ”kommer att bli vuxen någon dag”. Jag är en del av etablissemanget och jag är FORTFARANDE sned!
Är det svårt att skriva texter tycker du eller går det i vågor? -Det går jävligt mycket i vågor. Ibland bara rinner det text ur pennan och ibland kan man sitta och krysta för att det ska komma nåt och ändå blir det bara skit. I det sista fallet brukar jag bara ge upp och sätta mig på krogen och gnälla över min talanglöshet tills skrivkrampen gått över. Jag tycker att de bästa låtarna jag gjort är dom där man helt plötsligt upptäcker att texten börjar dra iväg åt nåt håll som man inte tänkt sig och man måste fortsätta skriva för att man är så jävla nyfiken på hur det ska sluta.
Är det lättare att skriva när du är förbannad eller är det lättare när du är glad? -Av någon anledning är det lättast när man är sur eller ledsen eller provocerad eller på något sätt oharmonisk. Antagligen är man väl för upptagen med att ha det kul när man trivs med livet för att kunna skriva något vidare… Jag hatar i och för sig klichéen om den ”lidande konstnären”, men tyvärr funkar det så för mig… (Oftast)
Ni skriver ungefär hälften var du och Paulsson, har ni en mall för hur det skall låta eller är det bara så att ni har samma smak så därför blir det såpass lika? -Jag tycker inte alls att vi låter lika! Det roligaste med att spela med just Pålle är att vi kommer från helt olika håll musikaliskt. Han har alltid varit hårt inne på Clash och Cure och sånt medan jag är mer influerad av Cornelis, country, och svensk visa. Redan under punktiden tyckte Pålle att Tatuerade lät anskrämligt medan vi brukade pika Råttorna för att de var mespoppare. Sedan skriver vi väl texter om ganska lika saker, men det beror nog på att det är ständigt lika aktuella ämnen för alla låtskrivare.
Lyssnar du på någon modern punk idag? -Inte direkt,faktiskt. Går på spelningar emellanåt men jag kan inte säga att jag har någon koll på scenen. Lyssnar fortfarande på en del gammalt dock. Återupptäckte t.ex. den gamla skinheadpoeten Attilah the Stockbroker för ett par år sedan. Kollar man in punkarna som hänger i mina kvarter verkar de ju dessutom ha lånat sina jackor direkt från 80-talet. Det verkar ju fortfarande vara band som Ta.S.K., Anti Cimex, Asta Kask och Sötlimpa som gäller och det tycker jag är lite märkligt. Och sorgligt om det är sant. Fast samtidigt så verkar det som att det blivit fler och fler spelningar på sista tiden så det finns säkert hopp…
Vad gillar du ett "jippo" som Svensk Punk 25 år(var du där?) ? -Nej, jag sket i det. Det kanske var en rolig enkvälls nostalgitripp för oss gamla stötar men inte tyckte jag det verkade kul nog att slåss om biljetter för. Jag tycker närmast det känns lite desperat med alla gamla band som ska återbildas hela tiden. Jag såg inte Nationalteaterns rockorkester heller. Det blir ju liksom jävligt patetiskt och man kan inte undgå känslan av att det är nåt dom gör för att blåsa lite liv i sin medelålderstillvaro och vara lite tonårsbusiga och samtidigt tjäna en hacka. Respekt dock till t.ex. såna gubbar som t.ex. Krister Blomgren (Troublemakers) och Tott (GBG Punx) som stretat på hela tiden utan att bli löjliga. Sen får jag väl erkänna att jag hade fruktansvärt kul när Ägget lyckades tjata och tjata och tjata till sig ett revivalgig med Ta.S.K. på Bollnäspunken, men till vårt försvar måste jag påpeka att åtminstone de andra banden var ”på riktigt”.
Vilken är den viktigaste svenska punkgruppen förutom TASk som har existerat? -Ha ha. Jag bortser från redaktörens skamlösa smicker och försöker svara seriöst på frågan. Det går ju inte att komma ifrån Ebba Grön om man ser till spridning, även om jag föredrog KSMB av stockholmsbanden. Gud i brallan måste man nog också komma ihåg. Även om de kanske inte var punkare utan snarast progg så var de nog först med att faktiskt spela något som lät punk.
Den viktigaste låten? -Spontant måste jag svara ”Ronka” av Perverts. Den sammanfattar på något sätt hela jävla attityden. Ebbas ”Beväpna er” får komma som god tvåa. Tycker fortfarande som 36-åring annars att ”No security” av Chaos UK är något av det mest fruktat råa som getts ut i punkväg.
Snälla ranka dina fem favoritskivor, fem favoritkonserter och fem viktigaste sakerna i livet? -Det där brukar ju kunna variera en del med dagsform o.s.v. men just nu tror jag att det ser ut så här : Skivor: 1. Tom Waits: Small change. 2. LOKE: Vackra människor. 3. Soundtracket till Oh brother, where art thou. 4. Hamell on trial: Tough love. 5. Västerbrokören: Svälj ditt läppstift. Konserter: 1. Johnny Cash i Bragebacken i Slottskogen -97 (tror jag det var) 2. Dan Berglund på Gamlestans teater för några veckor sedan. 3. Hamell on trial på Bommens Salonger i februari. 4. Vagina Grande på Skogsnäsfestivalen 2003. 5. Sonya Hedenbratt på Brännö -98. Viktigaste sakerna i livet: 1. Min son Egil. 2. Mina vänner. 3. Att vara sjysst mot folk i sin omgivning. 4. Att inte ta skit. 5. Att garva mycket och ha kul.
Första, senaste och dyraste skivan du har köpt? -Den första skivan jag köpte för egna ihopsparade veckopengar var ”Never mind the bollocks”. Jag måste ha varit 10-11 år och morsan bet ihop och sa inget när den snurrade på stereon. Hade dock the bestämda intrycket att hon föredrog ”Kåldolmar och kalsipper” Den senaste plattan är ”Safety pin stuck in my heart” av Patrik Fitzgerald. Punkpoet med en skramlig akustisk gitarr från -79, -80 nån gång. Den i särklass dyraste var ”Oompa til du dør” av Kaizers Orchestra. Min kompis Hasse som jobbar i Norge spelade den i bilen och jag tyckte den var asgrym. Sa till honom att köpa den till mig nästa gång han var i Norge (den hade ingen svensk distribution) så skulle han få stålar när han kom hem. Vad jag inte tänkte på var hur mycket grejer kostar där så det var bara att hosta de 270 spänn det kostade. Bra platta dock.
Den pinsammaste skivan du har? -Vet inte om jag har några direkt pinsamma, men jag har ju en del som de flesta tycker är jävligt märkliga. T.ex. Drums of the yoruba of Nigeria, Jubel i busken, 100 svenska snapsvisor, operasopranen Cathy Berberians skiva med Beatlescovers, och givetvis min skiva med George “Flygmalajen” Formbys bästa ukulelehits.
Skivan du köpte för att det var ett fräckt omslag men du blev så besviken på? -Piano Party Time med Mrs Mills. Tanten är stor och tjock med vit klänning och sitter med ett hysteriskt leende vid ett piano överöst med ballonger och girlanger. Plattan var tyvärr inte alls så där svulstigt maniskt frustande galen som jag trodde utan bara en vanlig tanta som spelade piano.
Du bodde uppe i Skogsnäs ett tag, vad fick dig att flytta tillbaks, var det inte din typ av liv eller var det GAIS som drog? -Jodå, det var visst min typ av liv. Jag funderar ibland på att jag skulle vilja flytta ut i skogen igen någon gång. Jag liksom fastnade i en rutin som jag tyckte blev tråkig och bestämde mig för att flytta tillbaks till Göteborg, som ju är staden jag älskar att hata. Men jag åker upp flera gånger om året och hänger med tokiga hippies och norrländska överlevare. För övrigt så är ett flertal av de som bor i skogarna runt skogsnäs Gaisare. Till vardags får de nöja sig med Nordantjäls IK, men nån gång per säsong brukar de ta sig ner för att se de grönsvarta triumfera på hemmaplan.
Får du också den känslan ibland, att man måste tänka att det är bara fotboll det finns mycket viktigare saker men sedan är man så deppad så man känner för att bara lägga sig ner, varför tror du fotboll är så viktigt för många och då GAIS i synnerhet? -Jodå, man känner igen känslan. Jag tror att det beror på att det samlar folk från alla bakgrunder och gör livet spännande i ett par timmar. Man tänker inte på vilka andra är som står runt en, är de GAIS:are så är de fantastiska människor som i två timmar delar samma förhoppningar, besvikelser, vrede och lycka som jag, oavsett ålder, humör och politisk åsikt. Fotboll är något jävligt svårbeskrivligt. Det är klart att det är ganska löjligt att vuxna människor kan engagera sig så oerhört i att ett gäng tjommar jagar runt en boll på en gräsmatta, när vi istället borde lägga vår energi på att tjäna pengar och köpa rätt grejer och bekymra oss om vår hälsa. Men det är ju just DET som är grejen. Att man faktiskt får vara passionerad för något annat än ens eget ego. Och laget finns ju alltid. Kärlekar och vänner kan ju försvinna, men laget finns kvar. Spelarna skiftar och tränare anställs och får sparken, men laget utgörs ju främst av de där trogna som står och fryser arslet av sig i snögloppet under den första träningsmatchen i februari. Vi moderna människor har inte så väldigt mycket som får oss att känna att vi är en liten del i något som är större än oss nu när ideologierna och religionerna osv dött ut. Har du läst ”Fever pitch” förresten? Filmen var väl lite småkul så där, men boken är ju en genialisk skildring av fotbollens själ. GAIS är göteborgsfotbollens underdogs och det skapar ju en lojalitet på samma sätt som de lite fula, luggslitna ungarna på skolan har när de visar fingret till de lyckade. Vi vet att IFK och ÖIS är ”bättre” än oss och det ger vi blanka fan i.
Jag har ju tankar på en Bellmanskiva , ni kan tänka er att vara med, har ni varit med på liknande saker förut? -Ja, vi spelade in en låt till ”Endera Dan”, en hyllningsplatta till kulttrubaduren Dan Berglund med bl.a. oss, Dick Lundberg, Janne Olofsman, Johan Johansson och Wille Craaford och Janne Hammarlund. Det var skitkul att vara med och få hylla en av ens barndoms stora hjältar. Tyvärr fastnade skivan någonstans i produktionsledet och väntar fortfarande på någon som kan betala trycket.
Kan ni tänka er at vara med på diverse stöd och tributskivor? Har ni varit med på något sådant hittils? -Se ovan. Vi kan givetvis tänka oss att vara med på stödskivor för sånt vi tycker är vettigt och tributskivor till såna som inspirerat oss.
Vad betyder musiken för dig idag om du jämför med när du var med i TASK? -Man la ner väldigt mycket mer tid på musik då. Det var otroligt kul att vara i replokalen och bara mangla i 8 timmar. Det orkar jag inte riktigt med längre. Då var jag helt övertygad om att man bara genom att spela i ett punkband skulle förändra hela världen, men det kanske jag inte tror riktigt lika mycket nuförtiden. Då var det extremt viktigt att allt man lyssnade på skulle låta på ett visst sätt, nu lyssnar jag på väldigt mycket olika saker. Att skriva låtar är fortfarande nödvändigt för mig, men jag gör också en massa andra saker som känns nödvändiga. Är t.ex. numer en entusiastisk, men tyvärr ganska usel, sportfiskare.
Vad betyder punk för dig idag, är det bara ett ord eller är det något som format dig till den du är idag? Jag är till jävligt stor del ett direkt resultat av punken. Hade det inte varit för att jag flyttade till Göteborg och lärde känna punkgänget i Haga på 80-talet hade jag antagligen inte heller fattat att man faktiskt kan göra grejer utan att vara någon expert. Jag hade nog missat hela husockupationsrörelsen och aldrig varit på Skogsnäs. Jag hade inte lärt känna min sons mor och fått honom. Jag kanske inte haft de åsikter jag har idag. Sen har jag upptäckt att man kan vara punk på så jävla många olika sätt och att det inte har med kläder eller musiksmak att göra. (Jag vet att det är en sliten klyscha men hur många tycker det är sant på RIKTIGT?). Jag har träffat kärringar i 70-årsåldern, bönder i Norrland, kåkfarare och egna företagare som är så in i helvete punk utan att själva ha en aning om det. Att vara ”punkare” är inte viktigt för mig längre, men punkinställningen till livet och auktoriteter är något av det bästa jag vet!
Er musikstil har ju fått ett uppsving med artister som Winnerbäck, Demian, Sundström och liknande, vad gillar du dessa artister? -Tycker de sena grejerna jag hört med Winnerbäck är lite trista. Demian är fortfarande en höjdare inom sin lilla avart av visan (teatralisk franskinspirerad kabarémusik?). Stefan Sundström tycker jag är en sann och äkta begåvning både som låtsnickrare och scenperson. Han är dessutom en cool och ödmjuk snubbe helt utan divatendenser. (Fast jag väntar fortfarande på stålar för Garage-plattan).
Jag vill
också gärna framhålla Johan Johansson som alltid på något sätt nöjt sig
med att stå i bakgrunden och kompa de andra, men som är en fruktat bra
textförfattare.
Finns det några bra grupper/artister i Sverige idag? -Inom undergroundvisan finns det ett antal som jag tycker är riktigt bra. T.ex. Loke, Maud Lindström, Janne Olofsman och Hagtribunalen, Johan Piribauer och Gruvtolvan, Västerbrokören, Fredda Johansson, Dan Viktor, Jens Gustafsson, Mattias Dristig och en hel dröse andra.
Vad betyder sidan Ljuv Musik för er genre? -Mycket. Den funkar som kontaktnät för de av oss (och vi är rätt många) som inte gått Visskolan i Kungälv eller dylikt. Den mesta kontakt jag har med visfolk utanför Göteborg har jag fått via Ljuv Musik. Den har lett till att jag utökat min samling med obskyra CD-skivor till flera hyllmeter och gett oss spelningar på så skilda orter som Grytgöl, Arvidsjaur och Nässjö. Det skulle vara kul med ännu mer aktiva LjuvMusiker på nätet.
Spelar ni mycket ute? Vad drar ni för sorts folk på era konserter? -Periodvis gör vi det. Nu var det ett tag sedan vi lirade tillsammans i och för sig men vi kör ju också själva och i olika andra band. Publiken brukar vara hyfsat blandad, men det beror ju på var man spelar. Vi har spelat för det mesta från gamla pundare på 6:ans spårvagn via hippiefestivaler i Delsbo till bl.a. Arne Weise på ett vernissage på Borås kulturhus.
Framtidsplaner för bandet? -Inga direkta. Vi håller på att fundera på en grej i Stockholm framåt höstkanten och eventuellt nåt gig på midsommar, men det är inte säkert. Kanske lägga ut lite mer låtar på nätet.
För dig själv? -Att dra till Norrland i sommar och hamra på nåt hus, fiska och slappa. Att kanske ta körkort någon gång. Har också tänkt i ett par år på att ge ut en egen platta med riktigt bonnig bluegrass på svenska, så jag får väl skriva klart materialet till den. Tota ihop en riktigt jävla bra GAIS-låt så klart. Bestämma mig för en bra Bellmancover.
Visdomsord? -Om någon talar bakom ryggen på dig så betraktar du dom med röven” – Tristan Tzara
Hur placerar sig GAIS i serien? -GAIS har alltid varit ett höstlag och kommer stort i sluttampen. Har satt 50 spänn på serieseger på Oddset (25 gånger pengarna) men tycker att en placering bland de 5 första är godkänd.
-Ja. Jag tycker att det är intressant att se att Skrutt utökar till att även recensera och intervjua oss mossiga visfjantar. Jag hoppas du fortsätter med det.
|
|
||||
