Gunnar Danielsson är en kille man har lyssnat på många år från och till. Ibland glömmer man att han finns och ibland dyker han upp. Jag ska se till att mer upptäcker denne underfundige man och han har gett ut en hel del skivor som ni borde kolla in! Juli-2016

Du är på Öland just nu, är det ett ställe som du brukar tillbringa dina somrar på?

-Jag var tre år när jag kom hit första gången. Vi bodde på Söder i Stockholm där jag också är född. Vi var en av många familjer som, antar jag, längtade bort från den bullriga och förorenade storstaden. Öland blev mina föräldrars svar på den drömmen. En dröm som varit min verklighet i snart sextio år. ”Solens och vindarnas ö” är en av flera sånger som jag skrivit här på ön. ”Den oförliknelige bonden Fred” är en annan.

Har du semester eller vad gör du där, arbetar?. Lever du på musiken eller är du tvungen att göra något på sidan av musiken?

-Jag är här av samma anledning som alltid. Luftombyte. En paus från alla upptrampade stigar i myrstacken. Musiken får mig att leva upp. Skrivandet tvingar mig att tänka till. Att leva på musiken? Rent ekonomiskt? Nja, det är inget jag kan rekommendera. 

Du har ju gjort en hel del i musikväg, var Risken Finns din första grupp eller hur är det?

-Nej, det fanns tidigare försök. Jag minns en trio i tioårsåldern. Vi gick runt och knackade dörr. När någon öppnade (det gjorde man på den tiden) började vi spela och sjunga. Vi fick oftast en slant för besväret. Detta kan ha föranlett mig att tro att det fanns lättförtjänta pengar i musikbranschen. Senare bar jag ett brandgult linne på vilket jag låtit trycka ”Risken Finns”. När jag var konferencier på skoldanserna i Stjärnborgen kunde jag vråla från scenen: ”Risken finns att ni får gonorré ikväll. Åttio svenskar får det.” 

Ensamma hjärtan gjorde ju en del skivor men bara en samling på CD. Kan ni inte släppa allt på en CD-box? Finns det på Spotify? (använder inte det själv men undrade bara)?

-Ensamma hjärtan ägs av Universal-ägda MNW (som ju äger Nacksving/Transmission-katalogen). Det pågår en rättslig strid som ännu inte nått högsta instans. Som det ser ut har man inte rätt att ge ut musiken streamad (Spotify etc) om det inte finns ett avtal om detta med artisten i fråga. CD-box med Ensamma Hjärtan eller inte? Det kan jag inte påverka, även om jag gärna hade velat.

Vad var skillnaden på att göra musik med Risken Finns om du jämför med att göra den i Ensamma Hjärtan?

-Ingen alls, egentligen. I min värld finns det två sorters musik, bra eller dålig. Min strävan har alltid varit att åstadkomma det förstnämnda. Vad som är bra eller dåligt är förstås subjektivt. 

Ni spelade väldigt mycket ute med Ensamma Hjärtan väl? Levde ni på musiken då eller?

-Nej. Jag körde en hel del taxi under denna period. Bara på nätterna. Inte ständigt och jämt men allt som oftast när det behövdes.

Att politiken ligger dig varmt om hjärtat vet vi väl men har du någonsin skrivit slagordstexter i någon låt egentligen?

-Det är en myt att sjuttiotalet var så politiskt. Jag upplevde det inte så. Sjuttiotalet var ABBA, dansband, svensktopp och disco. John Travolta och Beegees. Visst, jag var ung och rebellisk. Hade långt hår och protesterade mot sådant jag inte gillade. Det kanske är att vara politisk. Men partipolitik har ärligt talat aldrig intresserat mig. Slagordstexterna fanns det andra som var bättre på. De har, sedan dess, hunnit skaffa sig gedigna borgerliga karriärer. Ingen nämnd och de allra flesta glömda.  

Vilken är din mest politiska låt?

-Jag skulle säga ”Två skilda världar”, ”Hon är fin” och ”Tyst i Sverige”. Det finns förstås fler. Har dock aldrig sett dem som politiska sånger i meningen vänster eller höger. Föredrar att gå rakt fram utan skygglappar.

Finns det något ämne du aldrig skulle skriva om?

-Säkert. En hel del. Men vad har jag ingen aning om. Sångerna finns därute. Någonstans i luften. Med dagens språk; i pipelinen. Det gäller att få upp antennerna. Göra sig mottaglig. Pejla in signalen. Några av mina bästa sånger har kommit till snabbt och när jag minst anat. Ibland får man ställa ut en tallrik mjölk för att fånga en vildkatt.

Vilken är din bästa låt alla kategorier tycker du? Vilken låt som du medverkat på är den mest populära?

-Omöjligt att säga. Jag har skrivit hundratals sånger under femtio års tid. För några månader sedan spelade jag på en begravning. De sånger jag valde för detta ändamål var inte samma som jag vid ett annat tillfälle spelade och sjöng på ett bröllop. 

Du och Pekkanini gjorde ju en del låtar som blev stora Som Sommaren, Ishockey & Fotboll, hur hanterade du det, att bli "kändis" från att ha varit en "doldis"? Hur mycket sålde ni av dem?

-Det var mina låtar, som vi spelade in tillsammans. ”Som sommaren” såldes i bortåt hundratusen ex. Såg dock inte röken av några pengar. Kändisskapets fram och baksidor konfronterades jag med redan tio år tidigare, i samband med Risken Finns. Det är väl kul att bli igenkänd, antar jag. Någon gång ibland. Jag minns inte vad jag kände då. Hade nog fullt upp med att få upp byxorna ovanför knäna. 

Du fick ju göra TV också på den tiden med Guldslipsen bland annat? Har du gjort något annat på TV än detta? Var det en kul tid? Fick du vara med själv och bestämma grupper till programmen etc?

-Jag var med i ännu fler teveprogram på sjuttiotalet. Vi var något av ett husband i ”Knuff”, ett ungdomsprogram som vi specialskrev låtar till. I en annan serie teveprogram, ”På Festplatsen”, framförde vi egna kompositioner. Den rent publikt största händelsen inträffade nittonhundrasjuttiofyra. När vi var gästartister i Lasse Holmqvists, ”På parkett”. Han samtalade med poeten och frälsningssoldaten Majken Johansson. Hon hade hört vår sång ”Du känner väl mig” och uppfattat den som ett ställningstagande för de svaga i samhället. Som litteraturstuderande hade jag redan läst hennes dikter. Vi var alltså i någon mån imponerade av varandra. En märklig upplevelse. Vad det gäller Guldslipsen så var det min idé med namnet och de videos som vi gjorde live i studion. Musiken fanns ju redan inspelad på skiva. Vi, Christer Fant och jag, fick göra det vi ville inom de ramar som ändå finns runt publicservicetelevision. Eller fanns ska jag kanske säga. Vi fick en förfrågan från Göteborgs-Posten om att medverka i bioreklam för tidningen. Bortsett från att det var otänkbart för oss att delta i något sådant, så hade inte heller SVT (hette de inte något annat då?) tillåtit oss att göra det. Vi tröttnade på att dela ut guldslipsar. När vi inför det tredje året, fick igenom ett namnbyte, ”Istället för Guldslipsen” blev det också slutet på det hela. Vi gjorde också ett eget underhållningsrogram som handlade om att Sverige skulle förintas och att vi firade det hela med en sista uppesittarkväll. ”Godnatt Sverige” hette det. Det var tänkt att programmet skulle vara med och tävla i en stor internationell tevefestival. 

Jag har sett dig spela många gången, några gånger med Ensamma men en hel del med dig som soloartist. Jag minns mest en gång på Färjenäs, det var en minnesvärd spelning? Vad gillade du Färjenäs och hela den ockupationen?

-Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt den spelningen. Det har runnit alltför mycket vatten under broarna. Generellt sätt är jag för att människor tar sitt öde i egna händer. Vem skulle annars göra det?

Är du mycket insatt politiskt idag? Vad tror du om framtiden?

-Jag tror på samarbete. Det är den enda vägen. Konfrontation fungerar bara i lekfulla sammanhang. Fotbollsmatcher och annat i den stilen. Jorden kommer att finnas kvar rätt länge. Alla vi andra kommer att försvinna. När mamma skulle fylla nittiosex sa hon till mig: ”Gunnar, jag kan inte fatta hur fort det har gått”. Det var livet hon syftade på. Nu har hon varit död i fem år. Jag minns det som igår.

Du har ju släppt en massa skivor som jag inte visste att du hade släppt nu, vilka upplagor finns de i? Säljer du några?

-Utan skivbolag och distribution är det svårt att nå ut till en större publik. Skivorna säljer jag mest i samband med spelningar. 

Vad  tycker du om utvecklingen med mp3, nedladdning, Spotify etc? Gynnar det verkligen mindre artister?

-Jag är glad över den utvecklingen. Nu kan jag nå fans och nya lyssnare var än de befinner sig. Det blir inte mycket pengar, men det var det ju inte innan heller. Men min musik når ju ut via dessa kanaler.

 RISKEN FINNS

När du spelar ute idag, vilken typ av människor drar du?

-Det är en blandad kompott. En del som har följt mig under vägens gång, andra som bara är nyfikna och så de som alltid hänger på där det finns folk. Ett tag funderade jag på att betala ett gäng människor för att följa med mig på spelningarna och agera publik. Röra upp lite damm, helt enkelt. Det var gymnasieekonomen i mig som drog i nödbromsen. Skämt åsido, ett som är säkert är att jag brukar gilla min publik. De brukar vara med på noterna och drar sig oftast inte för att sjunga med. Man är ingenting utan sin publik…

Spelar du låtar bara från dina soloskivor eller spelar du från Risken, Ensamma och Pekkanini tiden också?

-Jag spelar vad som helst från alla de olika epokerna. Mitt enda kriterium är att det ska vara en sång som jag i stunden känner för att sjunga och spela. Uppträder gärna live. Fast jag är ingen jukebox. 

Vilken låt vill folk helst höra? Vilken låt tycker du själv är roligast att spela?

-Det skiftar. Över tid är det nog ”Som sommaren” som är den mest önskade. Det är ju en låt man känner till.

Spelar du några covers när du spelar live? Isåfall vilka?

-Jag älskar Cohen, Dylan, Lennon med flera. Ibland översätter jag.  Om jag får en snilleblixt. Jag ville länge översätta ”The man in the long black coat”. Kom inte runt den bestämda formen. Rytmen haltade på svenska. Då slog det mig plötsligt en dag att jag kunde använda obestämd form och ändå få fram samma effekt, ”En man i en lång svart rock”. Med den svenska texten kommer jag närmare lyssnarna härhemma. En annan omtyckt Dylan-låt som jag översatt är ”Civilklädd präst” (XXX i original).

Blir det mycket intervjuer nuförtiden?

-Det händer, men det är förstås inte som på sjuttio och åttiotalet.

Vilken är den konstigaste frågan du någonsin fått?

-”Om jag är rädd för någonting?” Kanske inte så konstigt ändå, men det är just den frågan jag kommer ihåg. Eventuellt på grund av mitt svar: ”Jag är inte rädd för någonting, är jag rädd för”.

Var är det bästa stället att spela, Stad menar jag, var får du bäst respons?

-Det finns ingen speciell plats. Jag är de små rummens poet. Gillar när publiken sitter nära så att jag kan se folk i ögonen. Få deras reaktioner. I Torngård här på Öland exempelvis finns det en liten lönnkrog som tar in trettiofem personer. Fler behövs inte.

Finns det någon bra musik i Sverige idag som du kan rekommendera?

-Jag lyssnar mest på P1. Min pappa älskade Beethoven. Han är klart underskattad idag, tror jag.

Många gamla hjältar har ju dött det senaste Bowie, Freddie, Olle etc.....vad berörde dig mest?

-Jag upplever att det finns något av en dödskult i det här landet. Varför inte istället säga snälla och uppmuntrande saker till varandra medan vi lever och fortfarande kan ha glädje av det sagda. Döden intresserar mig inte så mycket, faktiskt.

 ENSAMMA HJÄRTAN

Snälla säg fem grupper du skulle vilja spela ihop med som skulle bli den bästa konserten eller minifestivalen någonsin. det kan vara aktiva eller icke aktiva band. Dröm på!?

-The Beatles, förstås. Leonard Cohen med band. Bob Dylan. Cornelis och Povel Ramel. Ja, inte några grupper, direkt. Men det var de namn som först dök upp i skallen.

Fem skivor du inte kan klara dig utan?

-Redan tidigt sjuttiotal ställde jag ner mina LP-skivor i källaren. De blev förstås stulna. Här är fem titlar, som jag vet stod i de där försvunna ölbackarna. ”Revolver” - The Beatles. ”Blonde on Blonde - Bob Dylan. ”Astral weeks” - Van Morrison. ”Axis bold as love” - Jimi Hendrix. ”Strange days” - The Doors. Under ett tiotal år slukade jag all musik som kom i min väg.

Jag kommer ju från punken och jag tycker du har vissa drag av punkens lekfullhet i dig, vad tycker du om punken när den kom och vad tycker du om den idag? Vad är punk för dig?

-Jag gillade Ramones. De kändes nya och fräscha. Då. Punken hamnade efter ett tag i en återvändsgränd, åtminstone musikaliskt. Men återigen, jag gillar när folk tar saken i egna händer. Gör sin egen musik. Det är alltid resan, aldrig målet. Att bedöma musik känns ointressant. Det finns inga fånigare än recensenter som tar sig själv på stort allvar.

Framtidsplaner för dig själv?

-Bli äldre. Klokare. Leva långsamt. Så lättjefullt som bara en åldrande kropp tillåter.

Framtidsplaner med musiken?

-Få till det där tiotalet sånger som skriver in mig i evighetens sångbok.

Visdomsord?

-Det är bättre att vara utfryst än att vara innebränd.

Nåt att tillägga?

-Nej. Jo, förresten. Jag skriver dagbok sedan några år tillbaka. Tack vare denna intervju är dagens skrivuppgift avbockad. 

 ng assignment is done.